MER ÄN ETT MÅL...

2021-10-21

Visst är den briljant! Lagom lång, tillräckligt kort, väldigt bekant och med med en perfekt känsla.

Inte helt olik en torsdag som denna, en blötkall grådaskig oktoberdag, där mörkret gör sin entré lagom till precis efter lunch. En dag då de positiva glädjeämnerna inte står som spön i backen (olik regnet). Så är ändå sportutbudet inne i en rätt givande tidsperiod. Allsvenskan är inne på upploppet, Elitserien i hockey (SHL för nyinkomna tittare) har precis tagit sig ur startblocket, handbollen kanske har en strömatch i Skövde att erbjuda och det pågår någon typ av match i europa som man rapporterar halv och heltidsresultaten ifrån.

Det kanske känns som en lång tid sedan då rörliga bilder endast var ett unikum för utvalda matcher och i sportsändningarna senare på kvällen. Var det live man ville få sig sporten till livs så var det Sportradion som gällde. Vi kan romantiskt tala med kärlek i rösten om surfandet mellan arenorna, de tidsenlige (och otidsenliga) musikpauserna, dramatiken, gulden, sorgen och besvären.

Men jag tänkte faktiskt bli mer specifik än så.

Jag tänkte gå in på den lilla, så enkla, men så oerhört magnifika företeelsen som jag (och även övrigt folk?) kallar måljingeln?

Bollsportens stora klimax och kulmen är väl målet, baljan, kassen, struten. Vandrandet över arenor, sporter, nyheter och musik gör ju att den stora liverapporeringen då det faktiskt blir ett mål en raritet i sammanhanget.

Därför är ju "DTÖTÖDÖ TÖ MÅL"! oerhört effektiv som effektskapare. Att sitta där vid köksbordet, halvsvettigt klamrande på kaffekoppen och höra JINGELN dra igång, ett svagt publikljud blir starkare och starkare, helt plöstsligt hör man Christer Jonasson berätta att "- Så här låter de i Kempehallen då Modo gjort 3-1 genom Magnus Wernblom!". Werblom har som så många gånger för lyckats crosschecka in både motståndare och puck i högre kryss.

Jingel, publikjubel och en överröstande Christer Jonasson är inte en bra kombo denna torsdag då det är bortamatch för favoritlaget. Så fort man hör jubel efter jingel = kört!

Näven slås i bordet, okristliga glosor mumlas och torsdagen blev, om möjligt, ännu mörkare. Det enda postitiva är att det är hyfsat tidigt i den andra perioden och tiden för återhämtning finns! Hoppet en torsdag i oktober, OJ så man behöver det.

Men eftersom sport, favoritlag och framgång väldigt sällan går hand i hand kan man ju oftast konstateras att jingeln ljudit tre gånger till under kvällen, med publikjubel som följd och därmed har ju förlusten garanterats (som naturligtvis, likt alla sanna supporar, tas ut i förskott).

Men även om resultatet av jingeln kan framkalla ångest och vrede så är den aldrig själv orsaken. Utan det är ju oerhört svårt att tänka sig en sportradiosändning utan att den är närvarande.

Du kan vara mitt uppe i att plocka in disken på övre hyllan i skåpet när "Jingeln" ljuder och du ber alla knipa käft, drar ihop skinkorna och hoppas att det inte är dåliga nyheter. Bara för att senare konstatera att det var Öster som hade gjort 1-0 hemma mot Trelleborg och det kan du leva med.

Vi ska skänka en tanke åt en måljingel i denna "livesportens" tidsålder där vi inte behöver missa några rörliga bilder. Det fanns en tid då en några sekunder-trudelutt avgjorde matcher, serier och öden. Ett mål och en jingel. En perfekt kombo.